Födelsedagar, badrum och vanlig uppdatering...

Förlåt gott folk, jag har varit riktigt dålig på att uppdatera bloggen sista veckan. Varför? Tja, det kan man fråga sig, själv vet jag inte... Skulle tippa på att det é för att jag känner mig riktigt, riktigt stressad av jobbet. Med den nya omorganisationen har jag helt plötsligt fått fullproppad almenacka, hinner inte ens gå på toa om dagarna, tack gode gud för stalltoan!!

Men nu ska jag iaf försöka skriva lite om den gångna veckan, med hjälp av lite bilder....

Mars månad é hopplös, det é ju hur många som helst som fyller år! Krille (mellanbrorsan), Krisfoffer (Lilla lillbrorsan) och Tina fyller år denna månaden. Kanske inte låter överdrivet många, men jag känner många fler som föddes just denna månaden, men de tänker jag inte nämna här... Vilket fall, en hektisk men kulig månad! Med andra ord blev ni alla tillverkade under sommaren, kanske inte konstigt, det é väl då det é fart på folk, haha!!!

I Söndags fyllde lilla lillbrorsan 16år. Han firades med söndagsmiddag i Sjöbo. Trevligt! Gott med söndagsstek!
Här har vi Mormor och Rickard.


Jag och lille lillbrorsan som redan fyller 16 bast! Shit vad tiden går fort!



I Onsdags firade stallgänget Tinas 30-årsdag! Det va iofs en dag för tidigt, men hon skulle ju ha familjefika på sin riktiga dag. Trots att vi alla i stallet har en glappande haka så lyckades vi undvika att hinta om vår överraskning, haha, jodå, det blev lyckat, Tina verkade uppskatta det hela! Kul. Grattis Grattis till gamlingen, haha!!
Här ser ni Jeannettes kreation, kladdkaka, en av Tinas favoriter!


Här har vi 30-åringen, vilken snygging, du ser inte ett år äldre ut än 20!
2.

Några av stallmedlemmarna som ville fira Tina på högtidsdagen...
Kajsa, Therese och hennes mamma Åsa.


Sorry familjen Nilsson, men bilden blev lite suddig. Kul att ni anslöt till kvällsfikan!


Sååå, nu över till vårt nya projekt - Projekt renovera lilla toaletten!
Bah! Det blevi all hast vi fick ordnat fram grejer, visste ju inte att hantverkaren skulle komma redan som i torsdags... Men jag hade en liten aning om hur jag ville att toan skulle se ut, tro det eller ej, men det blev faktiskt som jag ville! Wiii, det kommer bli hur snyggt som helst! Nu händer det grjer, snart ska vi väl ge oss på stora toan oxå! Kul!!!!
Tyvärr fick jag inte med för och efterbild, men här har ni iaf bilder från nuläget. Han har kommit en bra bit på vägen redan!


Visst blir det snyggt!?!?! Det liknar inte det förra vi hade iaf...


Idag har jag varit ute på tur med Tom, som sällskap hade vi Åsa och Lady. En mysig fredagsrunda! Kännde att jag behövde komma ut lite till häst efter en vecka som denna... Hästar ger en verkligen ro i själen, tänk vad ett djur kan göra för människans välbefinnande, otroligt...

Nå, nu sitter man här, en lugn fredagskväll, kollar på Let´s Dance, finalen! Hoppas Magnus vinner!

Nä, dax att natta datorn. Imorgon blir det färd till Malmö på dagen, ska ragga fatt i lite fin inredning till toan! På kvällen blir det visst tjejmiddag hos Jessi i Eslöv, ska blir nice!

Tack för mig!

//
Chisan

Något att fundera över när man äger häst...

Hmm, detta ska man ju fundera över lite. Jag och alla som står och ska (om det nu någonsin kommer ske igen) köpa häst bör ta denna frågan på allvar. Särskilt om man köper en dyrare häst som man ska ha till tävling, läs, lär och fundera på hur ni själva har försäkrat...

Försäkringsfällan

Läs här om hur hästförsäkringen kan bli din värsta fiende!

av Per Spångfors

Användbarhetsförsäkring (ofta kallad A1-försäkring) och nuvarande dopingregler kan göra din häst oanvändbar! Varning för Moment 22 (en olöslig situation). Denna skrivelse ska mest ses som ett diskussionunderlag. Har jag rätt eller fel i mina påståenden? I slutet av detta avsnitt kan du maila dina synpunkter och erfarenheter.
Vi har idag en väl utbyggd hästförsäkringsaktivitet i Sverige. Flera bolag drar i hästägarna och lockar med på pappret allt fördelaktigare villkor. Men har vi alltid den försäkring som vi tror vi har?.
Användbarhetsförsäkring ofta kallad A1, ska ersätta hästägaren för bortfall av användbarhet, vilket oftast innebär att försäkringen ska ersätta hästägaren om hästen inte kan tävla mera. Men vad innebär det i praktiken?.
Hästar drabbas ju då och då, liksom idrottsmän och idrottskvinnor, av skador. Antingen uppkomna under träning/tävling eller under dygnets övriga timmar (i boxen eller hagen). I takt med bättre diagnostik och bättre förståelse för hur olika skador ska behandlas ökar också vår kunskap om hur vi kan bibehålla en konkurrenskraftig häst trots dessa skador. Kirurgiskt ingrepp, medicinsk terapi och fysikalisk behandling kan göra hästen tävlingsmässig igen. Därför blir det allt svårare att hävda att hästen varaktigt tappat sin användbarhet. Försäkringen kommer således inte att ersätta hästägaren. Och det är ju bra att vi kan återställa hästens användbarhet trots ibland relativt omfattande skador. Men detta kräver ofta mer eller mindre regelbunden terapi av någon form. Och det är här vi kommer in i dilemmat med nuvarande dopingregler.
Dopingreglerna för all hästsport är idag så utformade att man inte samtidigt kan ge hästen terapi och låta hästen tävla. En häst som behandlats måste avhållas från tävling under en viss tid. Gäller det behandlingar som måste upprepas regelbundet anses hästens tävlingsmässighet förbrukad. Den får då aldrig tävla mer. Då tycker många att det kan det vara bra att ha en försäkring som täcker användbarhetsnedsättningen och tecknar denna relativt dyra försäkring för sin häst. Man kan dock redan nu ana sig till ett problem, det vill säga att man plötsligt hamnar i en situation som är olöslig. Betrakta följande 3 scenarier:
Situation 1
  1. Man tecknar försäkring för varaktigt nedsatt användbarhet
  2. Skada uppkommer på ett eller annat sätt
  3. Man får diagnos och behandling inleds
  4. Hästen blir bra och kan fortsätta tävla-allt gott och väl.
  5. Försäkringen behöver inte utnyttjas.

Situation 2
  1. Man tecknar försäkring för varaktigt nedsatt användbarhet.
  2. Skada uppkommer på ett eller annat sätt.
  3. Man får diagnos och behandling inleds.
  4. Hästen svarar inte på behandling och blir varaktigt nedsatt i sin användbarhet.
  5. Försäkringen täcker förlusten av användbarhet (kanske).

Situation 3
  1. Man tecknar försäkring för varaktigt nedsatt användbarhet.
  2. Skada uppkommer på ett eller annat sätt.
  3. Man får diagnos och behandling inleds.
  4. Hästen blir symptomfri men måste ges kontinuerlig terapi av något slag.
  5. Hästen får inte tävla på dessa villkor men är ju i praktiken "frisk" genom den kontinuerliga behandlingen.
  6. Användbarhetsförsäkringen gäller inte då hästen ju är symptomfri på grund av den varaktiga behandlingen. Ur försäkringssynpunkt är hästen frisk eftersom man jämställer användbarhet med att KUNNA utföra en tävlingsprestation. Man tar såldes ingen hänsyn till om man FÅR tävla eller ej.
  7. Moment 22 -användbar häst-inga försäkringspengar-men tävlingsförbud. Att tänka på då försäkring ska tecknas.  

Betrakta situation 3 ovan (inte så ovanlig) innan ni tecknar vad ni tror är ett fullgott försäkringsskydd mot nedsatt användbarhet. Denna försäkringsform tar INTE hänsyn till gällande medicineringsregler för tävlingsverksamhet. Den situationen kan således uppstå att vi kan göra hästen fullt användbar men den får ändå inte tävla och således är den inte ett försäkringsfall. Är det dopingreglerna som är fel? Eller är det försäkringsformen som är fel?


Onsdag...

Blääää, jag é ju sjukt förkyld, men ingen feber, så man får ju snällt pallra sig till jobb. Röd och eländig om näsan, inte vackert!

Kravvlade mig upp på Tom idag och fick skrittat en runda iaf, inte illa det =) Snart, snart kanske jag kan börja rida på riktigt igen, det behövs känns det som. Tom é på hugget iaf, han vill mer än skritta, det vill iofs jag med, men men...

Inga fler journalister har iaf hört av sig idag, nice! Nu känns det som stormen har lagt sig igen, kanske dax att plugga i hemtelefonen igen, hihi.

Suck, nu é jag trött, ska hoppa in i duschen nu. Förmodar att det blir lite mat sen. Efter det lär jag somna i soffan, som vanligt...

Föresten, Trixie gav sig till känna igår, det va hon som va den skyldiga till Calles söta prydnad på grimman! Hihi, snällt av henne! Calle verkar ganska nöjd med den dessutom, nu måste han ju göra skäl för utmärkelsen oxå bara... hihi!!

Tack för mig!

//
Chisan

Spektaklet fortsätter och vem känner sig skyldig??

Shit, idag har det varit en speciellt märklig dag. Eftersom Johan och jag hamnade på förstasidan i Skånskan så har man ju helt plötsligt blivit en lokal kändis för en dag, imogon é man glömd igen, men vilken tur det iaf!! Vår lördagsrunda på sjön har verkligen blivit uppschasat till max, det glöms bort att vi endast gjorde något som vilken annan medmänniska oxå hade gjort, varför blir det så stort helt plötsligt? È det så ovanligt nu för tiden kanske att folk ställer upp för varann trots att man inte känner varann, att helt enkelt vara en medmänniska... Jag blir rädd iaf, hur säker känner mig sig då? Kommer ingen rycka in om jag blir utsatt för våld på gatan??

Dessutom började telefonerna (ja, alla telefonerna!!) ringa kl 06.30 imorse! Jag fick dra ut telefonjacket och stänga av ljudet på mobilen, herregud, vilken väckning... Det va Sveriges Radio som ville intervjua. Hallå, vad tror de?? Inte en chans att man ställer upp på intevju såååå tidigt på morgonen, särskilt inte om man é så förkyld som jag é just nu, det va ju helt stopp i näsan imorse...

Här kommer iaf några förevigade bilder från tidningen...






Inte nog med att det skulle skrivas om lördagen, nädå, nu fortsätter det! Såg även att Johan och Johns stulna båtar helt plötsligt fanns på bild i Skånskan!! Shit, ger man dem fingret så tar de hela handen!! Denna gången fick John ställa upp på intervju...
Här kan ni läsa om detta oxå:

http://www.skanskan.se/article/20090317/NYHETER/283305933/1020/*/*/GAMLA-BO/stulna-batar-aterfunna

Nu till något helt annat, skönt att man faktiskt hinner med lite annat än jornalister om dagarna, haha!
Nu é jag ju väldigt nyfiken på vem som prytt lillkillens grimma med "Stallets Kung". Den é väldigt passande till honom, och det é kul att någon gjort detta, men jag spricker snart av nyfikenhet liksom! Ingen i stallet har än så länge gett sig till känna, därför får jag lägga en liten efterlysning här...

Titta vad söt han blev! Hihi!! Visst ser han ut som kungen själv...!!




Till sist, men inte av minsta betydelse - Mellanbrorsan fyller 22bast idag!! Stort, stort grattis till honom!!!!
















Reportaget...

Oj, reportaget är visst redan publicerat på nätet, här kan ni som é intresserade läsa det:

http://www.skanskan.se/article/20090316/NYHETER/102666898/1057/*/RINGSJON/raddade-liv--mitt-i-middagen

Ganska kul skrivet, våra middagsgäster fick oxå plats i texten, hihi! MEN, det fanns ju ett och annat fel. Det låter som om Johan har en polisradio hemma och kunde lyssna av larmet och att han kontaktade räddningstjänsten. Så va ju inte riktigt fallet, det va ju han som blev uppringd liksom, men men...



Här kan ni även läsa om räddningsbåten som inte ville tjänstgöra för kvällen, observera att Johan aldrig har uttalat sig om hur lång eller kort tid det tar att dra in dykare med nödställda på på flytbår tar. Det har journalisten tagit ur luften...

http://www.skanskan.se/article/20090316/NYHETER/55543335/1057

//
Chisan

Skånska dagbladet på besök...

Idag é jag ordentligt förkyld, hela förmidagn satt jag mest i soffan och slappade. Vid lunch ringde Johan, en reporter skulle visst komma och göra ett reportage om helgens bravader... Shit, jag kände ju mig inte särskilt fräsh, fick snabbt hoppa i duschen och klä om till något mer passande än mjukiskläder. Lite senare dök det som sagt upp en journalist och en fotograf. Vi berättade historien som den va, sen får vi ju se hur han vinklar det i tidningen. Johan och jag fick posera i den båt vi ryckte ut i, haha, jag skulle försöka vara i bakgrunden och inte vara med på bild, men det blev mindre lyckat, haha.

Nå, vi får väl se om det finns med i tidningen imorgon, eller de kanske inte tyckte det var lönt att skriva mer om, vad vet jag... Får väl köpa Skånskan imorgon iaf...

Bläää, känner mig inte så kry idag, hoppas det inte blir värre imorgon, jag vill ju liksom kunna jobba, har inte tid att vara hemma, almenackan é ju redan full för hela veckan...

*Krya på mig*

//
Chisan

En knack på dörren...

För bara någon minut sedan knackade det på dörren, hmm väntar vi folk? Nope, inte vad vi minns iaf.
Johan öppnade och där stod en kille med en stor bukett tulpaner!!! Idag såg han aningens varmare ut, jag kände inte ens igen honom från gårdagen, kanske inte konstigt...

Han va onekligen tacksam, precis som jag var över att han faktiskt tog sig tid att komma hit för att tacka oss! Det kändes otroligt bra!! Tänk så illa det kunde gått...

Detta lyste upp min kväll, satte verkligen guldkant på min dag, se vilken fin bukett, präglad av tacksamhet... En ovanlig blomma, jag önskar att den aldrig vissnar. Nu é den förevigad på bild iaf...






//
Chisan

Webb-TV

Åsa hade visst hittat en filmsnutt från gårkvällens spektakel, den har vi kikat på nu, inte heller den påvisar hela sanningen, kanske bäst det, bäst för rräddningstjänstens rykte iaf... Mig och Johan ser ni i den inkommande båten, jag i blått och Johan stående baktill... Brr, ryser när jag ser filmen, här kan ni oxå se den iaf:

http://sydsvenskan.se/webbtv/article419774/TV-Tva-raddade-efter-sjodrama.html

Vi var nere om i båten och skulle se över eventuella skador på propellern, men den hade klarat sig trots att Johan lyckades köra på en och annan sten... Men däremot hittade vi kamera, telefon och nyckel liggandes i båten, tillhörande en av pågarna. Dessa funkar förmodligan aldrig igen, men det kan ju ändå vara skönt att få tillbaka sin nyckel iaf. Strax kommer det en snubbe och hämtar sakerna, ännu en insats, haha!!

Från det ena till det andra, nu har Johan och jag bokat en Kakariki!! Wiii, kul! Vi va hemma hos en snubbe som hade minst 100 pippifåglar, shit vilket liv!! Han va mig en snackeglad snubbe, vi va där i 1½ timme! Han gick igenom alla fåglarna och beskrev dem noga, men till slut fastnade vi för Kakarikin iaf. Tyvärr fick vi ingen med oss hem idag, än så länge ruvar föräldrarna på äggen. Jag ska ringa om två veckor för att få en uppdatering. Ganska kul att få en fågel som é så ung, då kan man ju vara med och prägla redan från början!!! Nu é ni snälla och håller alla tummar och tår för att det blir bebisar, man vet ju aldrig om det bara é obefruktade ägg...

//
Chisan


Svårt att sova...

Även om jag visste att det gick bra för de blöta och kalla brödrarna så hade jag svårt för att somna, tankarna bara snurade, fram och tillbaka. Trots att det gick bra för alla inblandade så finns det en baksida för alla som var med vid räddningsinsatsen. När man så hastigt blir inkastad i en situation som handlar om liv och död så rörs något om i kroppen, man får en att tänka om, att inte allt blir som planerat alla gånger. Man blir omskakad och skärrad, men glad att vi fick vara med och göra en insats då räddningstjänsten klumpade till sig.

Ganska kul att läsa nattens reportage i tidningarna, håller med Trixie, att det låter som räddningstjänsten gjorde hela jobbet. Ha, de hade inte rett ut det utan Johans insats... Undrar varför deras båt inte ville tjänstgöra för kvällen, undrar om det någonsin blir offentligt... Vi får väl se...

Strax bär det av till fågeluppfödaren Lennart i Höör! Ska bli väldigt spännande att se vad för pippifåglar han har till oss. För tillfället é det bara ägg, men föräldrarna kan vi ju kika på iaf. Som sagt, det ska bli spännande!

//
Chisan 

Rädda liv i Ringsjön...??

Kvällen har minst sagt varit dramatisk. Dagen var väl planerad, Tina fixade det sista med pållarna medans jag och Johan åkte för att inhandla maten för kvällen, vi skulle ju ha gäster kl 19...
Vi städade och fixade, tyckte var i god tid, till och med nyduschade och jag hade även slängt på lite smink. Klockan 18.35 ringde det på Johans mobil, skyddat nummer. Självklart svarar han inte, det kan ju vara kunder... Trettio sekunder senare ringde det även på hemtelefonen, hmm, kanske någon som vill något viktigt. Johan svarade, jag såg på hans min att det va något utöver det vanliga, hans schestikulerande påvisade det samma. När luren väl lagts på visade det sig att det va bråttom, det va läge att kasta sig i båten, det va SOS/räddningstjänsten som ringde, någon hade hamnat i sjönöd och behövde snabbt hjälp av oss. En båt hade kapsejsat, och dessutom gått helt i spillror, av vilken anledning vet vi än inte, kanske vi aldrig får reda på det heller...

Idiot som man é tänker man först att herregud, vad händer, vi ska ju ha gäster om bara några minuter!! Men snabbt insåg jag allvaret i det hela, det va bara att svira om till andra lite mer värmande kläder och hänga på ut på mörka och kalla sjön, en lördaskväll, det hör ju inte riktigt till vanligheterna....

Från hamnen till själva olycksplatsen kändes som en hel evighet, undrar hur det känndes för stackarna som låg i vattnet?! Brr, ryser av bara tanken.

Så, då kan man ju undra varför inte räddningstjänsten kunde rycka ut med sin fina båt som de alltid visar upp tex på olika mässor, stolt och kaxigt?!?! Jo, då ville den lilla skutan inte tjänstgöra denna kvällen... Haha, fina grejer de har...

Nåväl, när vi väl kommit ut på sjön ringde det på min mobil, ett nummer jag inte kände igen. Svarade, då visade det sig att det var en av de för kvällen tjänstgörande från räddningstjänsten. Hur fick de tag i mitt nummer??? Hur visste de att de skulle ringa till mig??? Nå, den frågan får jag nog aldrig svar på...

Snubben jag snackade med ville förklara hur och vilka frågor jag skulle ställa när vi väl va framme. Jodå, precis som jag hade tid att lyssan på hans snack just i denna stund. Dessutom hörde jag bara hälften av vad han snackade om, vinden gjorde liksom sitt till, Johan körde ju så fort det gick liksom... Tanken slog mig att det kanske faktiskt rörde sig om döda människor vi letade efter, vi hade ju inte en aning om något, bara att vi skulle dra upp folk ur sjön... Jag undrade vad jag egentligen gett mig in på, ville jag se detta, vad än det nu va jag skulle få se...??

När vi närmade oss olycksplatsen såg vi på håll siluetter som visade sig i horisonten. Väl framme möttes vi av 4 dykare och två ordentligt nedkylda grabbar på flytbårar. Snabba ryck sedan hade vi båda pågarna i den fiskstinkade båten, men ingen verkade vidare berörda av detta...
Båda va riktigt nedkylda efter över en timme i det nollgradiga vattnet. Ingen av dem kunde räta på varken ben eller armar. Däremot va de otroligt lyckliga att äntligen vara påväg in mot land, in mot värmen. De kramade varann, lyckliga att vara vid liv. Jag och den medföljande dykaren fick dela på dem för att försöka få upp lite värme på dem, rugga och peppa för att de inte skulle ge upp...

Väl framme vid land möttes vi av ambulanspersonal och brandmän. De bar iland de stelfrusna killarna och klippte deras kläder för att sedan hilla in dem i varma filar. Ambulanspersonalen beordrade att inte täcka varken fötter eller händer, varför vet jag inte, men jag får väl ta reda på det en vacker dag...

Jag bars i land av en stor brandman, Johan stack ut på sjön igen för att hämta resterande dykare. Den ena dykaren var dock även han iskall eftersom hans dräkt läckt under tiden. Jag stod redo med filtar på land, hoppas han hämtade sig väl, stackare...

De huttrande och chockade pågarna åkte iväg i ambulans, vi andra samlade ihopa spillrorna på land.
Under tiden hade våra gäster kommit, hmm, skumt, de kom till ett tomt hus, haha, tur det é känt folk!

Efter att vi fått lämnat alla våra uppgifter begav vi oss hemmåt i ilfart, kalla och blöta efter kvällens insats. Hem kom vi, till lite undrande gäster i vårt hus... Men vi blev ursäktade, haha, vilken tur!

Nu ikväll/inatt googlade vi "båtolycka i Ringsjön", jisses va många träffar det gav, reporter va ju på plats men som vanligt skriver de ju aldrig hela sanningen, om ens delar av den...

Senare på kvällen ringde ännu en snubbe på min mobil och tackade för vår insats, det räddade deras liv!!! Några minuter till så hade de förmodligen inte klarat sig, shit, idag har vi verkligen gjort en insats för mänskligheten, det händer inte varje dag... Han berättade oxå att de nu var i Lund och började tina upp. Skönt att höra!!

Nu har gästerna gått hem och det é dax att natta sig, undrar om det kommer dyka upp en och annan mardröm...

Tack för mig!

//
Chisan











Natten...

Inatt har jag sovit som en stock! Ibland tar man bara för givet att sömnen aldrig é något problem, men den dagen man helt plötsligt inte kan sova blir det ett jätteproblem. Nattens sömn har varit välbehövlig känner jag, jag har fortfarande ont i kroppen, men det är betydligt mindre besvärande nu, wiii, nice! På måndag kan jag nog rida igen hoppas jag!

Så min "dagens tankeställare" - Ta inget för givet, särskilt inte den välbehövliga sömnen.

Under det senaste dygnet har det rasat in kommentarer, skitkul! Tack allihopa. Svar på T:s fråga - Gården ligger i Häggenäs...
Hmm, jasså Helena har åkt i backen, igen!! Haha, ja ibland undrar jag inte om vi hästmänniskor é lite halvdestruktiva, haha!!  Ju äldre man blir, ju sämre blir man på att landa smidigt. Förr blev man ju avkastad stup i kvarten, men aldrig att man fick några större men för livet. Idag é man osmidig och klumpig, förmodar att man spänner sig mer och funderar lite extra på konskvenserna än vad man gjorde förr, dessutom blir ju inte kroppen yngre, uppenbarligen!
Vi kanske alla borde gå en kurs i att ramla av lite smidigare, haha!!! Det är en teknik i sig.... =)

Man kanske skulle köpt sig en ardenner, haha! Knappast....

//
Chisan


Snackeglad...?

Faren ringde, ooopppsss, nu fick han reda på olyckan på helt fel väg (ingen pik till dig Annika). Jag hade ju helt glömt att ringa honom och berätta, nyfikna lilla pappa. Jag kan hålla med om att det va klumpigt, men jag har ju sovit hela dagen, ville ju inte störa honom på jobb, jag vet ju att han har mycket nu när han fått nytt jobb... Suck, det é inte lätt att vara alla till lags ibland... Sorry pappsen!

Mamma ringde ikväll, fick snackat en låååång stund, kul! Det va längesedan sist!
Mars é en hopplös månad, de flesta jag känner fyller år just denna månaden, hur ska jag kunna hålla koll på alla? Jag har ju tidgare bevisat att jag é helt förvirrad när det gäller födelsedagar, eller hur Tina?! Haha!! Men snart ska vi iaf fira lilla lillbrorsan, ska bli nice, mamma é ju ganska guktig på att laga mat! Hihi! Hmm, får fundera på vad han kan vilja ha i födelsedaspresent, varför é det lika svårt varje gång??

//
Chisan


Kvällen...

Nu é det kväll, dagen har gått ortoligt fort, jag har i princip sovit hela dagen, det behövdes nog. Efter samtal med moren bestämde jag mig för att bli i soffan, inget Lund för mig inte, riktigt skööönt! Några ipren och voltaren så slocknade jag i soffan. Bedövad och matt i kroppen sitter jag nu här och har faktiskt lite mindre ont, känner dock att axeln gör sin helt plötsligt sig mer påminnd, även revbenen känns helt plötsligt, men men, så blir det väl när man får 800kg över sig... Det va varken första eller sista gången, så é det med hästsporten...

Gubben é inte hemma än, ganska skönt faktiskt, om jag ska vara ärlig. Jag får rå om mig själv lite. Har förberett lite mat, har ju fått ta det i etapper, utefter vad rumpan säger att jag pallar med, haha!!

Nä, snart dax för Postkodmiljonären och lite Let´s Dance... Imorgon blir det av och kolla på gård, spännande! Kvällen kommer sedan fyllas med folk, ska bli kul, hoppas bara jag kan sitta utan att bekymmer... Dessutom é det ju finalen av Melodifestivalen, då ska man plågas med Caroline af Ugglas låg, igen! Bahhh, hålla för öronen!!!

//
Chisan

Hemskickad...

Typiskt!
Idag tog jag mig med stor möda till jobb, trots att jag inte sovit ett skit inatt. Grr, blir så arg på mig själv när jag inte kan göra det jag vill, åhhhh, skit!! Men det tog inte lång tid innan alla sjuksköterskorna på jobb stod runt mig och beordrade mig till Lund för röntgen. Hmm, jag orkar inte åka dit, såååå jävla trist ju! Kanske det blir bättre under dagen... Nu é jag hemma iaf...

*Suck*

//
Chisan

Aj, aj, aj...

Attans vad jag har ont i kroppen! Just nu känns det inte som om jag kan ta mig ur sängen imorgon...
Nå, då kan man ju undra vad smidiga jag har hittat på då? Haha, vill nästan inte berätta, men nu när jag börjat får jag väl fortsäta historien...
För några veckor sedan blev jag uppringd av min tränare Lena. Hon har införskaffat sig den största 6:åringen jag sett på herrans många år. En mer välmusklad häst får man leta efter. Ovanpå allt va han dessutom över 180cm i den omarkerade manken, en mastodånthäst med andra ord. denna pållen ville Lena jag skulle komma och rida, i första hand ut i skogen och sedan hoppa honom... Självklart blev jag glad att just jag blev tillfrågad, men efter idag fattar jag ju varför...
Denna till synes stora snälla pålle reste sig rakt upp ens innan jag kommit upp på honom ordentligt. Jag hade inte en suck att hjälpa honom ner på marken igen. Detta resulterade i att han välte över, jag for i marken och efter kom denna giganthäst ovanpå mig, snyggt!! Jag blev liggande någon sekund för att känna efter så att alla delar hängde ihopa, jodå, jag va hel, men nu full med adrenalin och lite ilska.
Efter lite jagande på pållen i Lenas trädgård fick vi så fatt i skrället (kärt barn har många namn, haha). Snabbt in och hämta longerlinan och långpisken sen fick han kuta tills han nästan stupade. Nå, sedan va det bara att bita i det sura äpplet, upp igen, men denna gången aningens mer beredd! No problems denna gången, nice!
*Skam den som ger sig!*
Nytt försök på måndag, spännande!! Vilken jävla sport vi håller på med egentligen, konstigt att man aldrig ens funderar på tanken att lägga av...

stegrande.jpg picture by SagaTot

Trots att jag inte gjorde mycket nytta i mitt eget stall så blev båda pållarna rastade iaf idag, inte dåligt! Tina fixade Tom och Trixie körde Calle.
Tom gör fina framsteg och det såg riktigt trevligt ut när Tina red Tom idag, jag hann ju ut och kunde tjuvkika lite, hihi...
*Tack för hjälpen idag Tina*
Lille Calle hade visst snällt följt med ut på en skogsrunda idag, kul att Trixie kan dra lite nytta av lilleman. Dessutom é ju jag tacksam för lite extrahjälp med honom ibland eftersom han lätt kommer i skymundan emellanåt eftersom andra pållar kräver lite mer än han ibland...

Nä, kanske dax att hjälpa gubben i köket...

//
Chisan





Kakariki eller Katarinaparakit??

Igår besökte Johan och jag tre djuraffärer för att försöka klura ut vilken typ av fågel vi ska skaffa oss. Sunes fru dog ju och han kommer nu att få flytta till pappa och Annika, där han en gång kom ifrån, hoppas han blir välkommen hem igen av alla de andra 11 zebrafinkarna.

Just nu står vi i valet och kvalet om vi ska köpa en Kakariki eller en Katarinaparakit. Det är olika bud ang dessa pippifåglarna, alla har olika åsikter, ju fler man frågar ju svårare blir det. Snubben vi snackade med igår tyckte vi skulle köpa en Kungsparakit. När vi kom hem googlade vi denna och fick en smärre chock, det é ju för tusan hur stor som helst!! Hallååååå, vad hade han för höga tankar om oss? Vi har liksom bara haft finkar innna, inte såååå fågelvana att vi kan ha en sån bamsefågel redan. Vi måste ju börja med någon minde pippi så klart...

Ser ni vilken jättefågel, den lär ju jag vara rädd för, en sådan blir det inte nu iaf!!
Austraulisk kungsparakit


Kakariki. Denna gillar jag, riktigt fin! En pigg och livlig liten fågel, men som inte skriker särskilt högt, om den inte ´e på rikigt dåligt humör... Jag tror jag vill ha en sådan, men Johan verkar luta åt Katarinaparakiten... Vi får väl se vart det slutar...


Katarinaparakit (Tillhör papegojsläkten). Kan bli väldigt tam men det verkar som om det annars är en ganska tråkig fågel såtillvida att den är tyst och gärna ligger i sitt bo hela dagarna. Lite och söt iofs. Hänger och klänger gärna på saker upp och ner, när den inte sover...
'Katarinaparakit'

Snart dax att åka till stallet, dax för lille Calle att röra på sig lite, han verkar ju ha lite överkottsenergi!!

//
Chisan

Helt ofattbart!!!!

Fattar ni någonting??? Jag kan inte förstå att låten "Snälla Snälla" med Af Ugglas gick vidare till finalen i Globen. Grrr, vem é det som röstar på en fullständigt urkass låt som den, människan kan ju inte sjunga för tusan. Hur kunde hon bara få ställa upp i melodifestivalen??? Finns det inga regler eller kriterier för att få vara med??

Som ni kanske förstår så är inte denna tösen särskilt högt upp på min rankning. Man kan kanske tycka att det é häftig att hon "é sig själv" och vågar sticka ut, men ska man verkligen inte behöva sjunga för att få tävla och representera Sverige i den stora finalen av Eurovision song Contest???? Verkligen pinsamt...

Nä, snart dax att bojkotta skiten...

Caroline af Ugglas presenterar årets affisch från Majblomman

//
Chisan

Blääääää!!!

Usch, nu jäklar é Caroline af Ugglas klar med sitt bidrag, vilken plåga rent ut sagt!!! Nu ska man väl få höra den konstant på radion oxå, nu blir man aldrig av med henne.... Åhhhh, hur é det möjligt???
Snart får vi väl höra "mellanspelet" Tingeling Tingeling från melodifestivalen på radion oxå... Suck, vart är melodifestivalen på väg? Någon som fattar alla röstningsomgångar dessutom??

Kom nyss på att just nu pågår ännu en omröstning, i omröstningens omröstning, haha, otroligt... Detta innebär att jag ska behöva lyssna på av Ugglas ännu en gång ikväll.... Haha, vilken parodi!!!

Ni undrar säkert varför jag egentligen sitter och tittar på skiten om jag nu ogillar det såååå, men det finns ju faktiskt en och annan ljusglimt, och en och annan som faktisk kan sjunga på riktigt!

Haha, snygg outfit, som vanligt...
Bild 1

//
Chisan

Typiskt...

Mmm, det é ju typisk att just en lördagseftermiddag ska speglas av irritation. Ibland undrar man varför det blir som det blir. Jag var helt säker på att det inte kunde gå fel, men ändå, med tiden så förändras saker och ting. Varför? Kanske för att man blir mer uppmärksam, för att man påverkas av andra, eller helt enkelt för att vissa saker blir sämre och sämre, eller é det så att saker och ting bara förändras?!
Jag förstår att många av mina läsare just nu funderar över vad jag svamlar om, men sanningen är den att allt kan inte skrivas i klartext hela tiden på denna offentliga blogg. Men å andra sidan, de mest insatta och berörda vet vad det handlar om, förmodligen iaf...
Nu har jag snackat lite med mig själv (schizofren???) och har kommit överrens om att skita i allt för stunden, kanske det löser sig till det bästa till slut, det får tiden utvisa... Att älta skiten blir inte ett jävla dugg bättre, så é det bara...

Nu é det dax för melodifestival - Andra chsanen. Fattar ni att Caroline af Ugglas é med?!?! Ofattbart för mig iaf, vilken knäppis, i mina ögon och öron!! *Ryser*

//
Chisan

För dig Tina!

Efter många uppmaningar så kommer så äntligen bilderna till slut. Haha, den första bilden kan jag väl tycka är bra, men den andra bilden är jag ju lite tveksam till... Men jag måste erkänna att det é lite kul att ha dem, de é ju trots allt helt oredigerade, bara en bra fotograf!
Sista bilden tycker jag iofs riktigt bra om, alla kanske inte håller med, men det skiter jag i!













Äntligen fredag!! Wii, det é nice!! Nyss hemkommen från massagen, riktigt skönt, det går frammåt, mindre knutor och skit. Men å andra sidan kan massören ta i mer nu utan att jag kvider, men resultatet blir att jag har svårt att stå på benen efteråt och huvudvärken kommer som på beställning, känns att det gör nytta iaf!

Dagens chock!!!!!!!!
Nu ska ni höra, ni kommer väl inte tro mig, men det é verkligen dagens chock, känsliga läsare varnas!
Calle lyckades med ett glädjesprång när Åsa skulle ta in honom idag. I all iver lyckades han träffa Åsa på armen med bakbenet vilket resulterade i en ordentlig bula på underarmen!! Smärta och svullnad, men jag hoppas verkligen inte att det blir något allvarligt av det. Åsa själv skrattar, själv kan jag småle lite, han gjorde ju det trots allt inte med flit, men det känns lite dumt trots allt... Fick köra hem till Åsa ikväll med en "förlåtcigg", hoppas den hjälpte lite...

Se på honom, han ser inte så farlig ut, lille busen!!



Datorn flippade ut ikväll, va helt säker på att ett skitvirus smygit sig in inatt. När jag skrev som vanligt på tangenterna så blev det bara en massa siffror och skit, jag fattade nada!! Ganska irriterad och va nära på att skicka datorn i sjön! Jag kastade mig på luren och ringde Tina istället, min räddare i nöden, vilken tur jag har henne, vad hade jag gjort utan dig?! Hon förklarade direkt vilka knappar jag skulle trycka på och vips så va datorn sitt gamla jag igen! Puh, där blev jag lite svett ett tag... Skulle tro att katten har varit och klampat på tangenterna, kattaskrälle!! Haha!

Här har vi nog den skyldiga lille kisen!!! Han é inte att lita på....



Tack för mig och trevlig helg på er all!!
//
Chisan



Våren?

È det våren jag ser utanför fönstret?? Det é faktiskt lite sol idag och det är faktiskt några plusgrader, skönt!!
Efter jobb ska jag iaf ta Tom på en skogsrunda, ska bli mysigt, krabaten behöver ju röra på sig, hihi, det gör väl jag med iofs! Ingen träning idag, det blir som sagt en runda i naturen istället...

Numera börjar jag jobba kl 07.30 istället för kl 08.00. Dett medför att jag slutar går hem en halv timme tidigare än jag é van vid. Det ska bli skönt, eftermiddagen och kvällen blir då lite längre. Blir det dessutom lite ljusare tider så skadar det ju inte...

Igår va jag helt matt i kroppen, kände mig inte bra alls. Idag känns det bättre som tur é. Ibland blir man såååå trött på att vara trött... Ja, jag gnäller, men för tillfället känner jag mig faktiskt lite gnällig över lag, frågan é bara varför?!


Nä, nu skiter jag i detta för nu... Kanske jag tar mig tid att lägga in de andra bilderna från fotograferingen i Turning Torso ikväll, kanske, vi får se... Vissa tjatar ju, hihi!! Det va visst fler än vi just den dagen som tyckte att det gick förbaskat långsamt innan man hade sina foto fixt färdiga i handen, som sagt, jag ska inte rekommendera fler att gå dit. Kanske till någon jag inte gillar isf... Hihi, nädå, riktigt såååå elak é jag inte, bara ibland....!!




//

Chisan


Lite bilder...

Nu äntligen har jag tömt kameran på de senaste bilderna.

Göteborg. Kolla in körstilen, hmm, det ser knivigt ut. Själv har jag problem med att köra En shettis!! Haha, jag hade rivit hela banan...


Här har ni min mormor! Hon fyllde år förra helgen så det firades med närmsta släkten.


Hihi! Här har ni Kerstin (min moster) och min minsta lillebror K3.



Igår begav jag, Tina, Zandra, Maggan och Emilia till Turning Torso för fotografering. Efter många, många, många timmars väntan fick vi så äntligen komma in för att genomföra våra foto. Shit, jag har aldrig varit med om så gnälliga töser, inklusive mig själv. Efter några timmar började vi bli både trötta och hungriga, ni kan förstå att vi blev kinkiga va?!
Kl 15.15 anlände vi på Studion, kl 23.50 var jag hemma ocj placerade rumpan i soffan - utmattad, med huvudvärk och 825:- fattigare! Haha, men å andra sidan va jag tre fina bilder nöjdare, här har ni en av dem!


Idag lyckades jag hinna med (tack vare Åsas hjälp med insläpp av alla pållarna) att rida en runda på Tom, utan broddar!!! Wii, snacka om att det va skönt att slippa det momentet, det gör själva grejen lite enklare!

Nä, nu ska jag låna ut daton lite!

//
Chisan

RSS 2.0