chisan

Idag var jag på Likvisning tillsammans med Ted och hans syster. Likvisning är ett ord jag inte tycker om alls, får lite rysningar av det ordet. De borde hitta på något finare.
Sonja var otroligt fin där hon låg. Aldeles lugn, ingen smärta och inga bekymmer. Ansiktsutrycket gav att sådant lugn i hela rummet, otroligt fint alltihopa.
Ska vara ärlig och säga att jag var lite tveksam till en början, en ilning gick genom mig när vi steg in i kapellet. Men ganska fort la sig den känslan och jag var bara tacksam att jag fått följa med och uppleva denna stunden tillsammans med Ted och hans syster.
Sonja var definitivt med oss, och hon skrattade säkert en aning åt oss också kan jag tro. Trots att det var känslosamt var stunden ändå lättsam, precis som Sonja vill att det ska vara...

Bild på en Orkidé, just en sådan Sonja höll i händerna. Kommer alltid förknippa Orkidé med Sonja i fortsättningen.





//
Chisan