chisan

Tro det eller ej, lampan i trädgården é på plats efter 12år!! Förstår ni, det krävs en kvinna för att saker och ting ska hända, eller vad säger ni alla töser??

Här har ni en bild från idag, lampan é på plats, men det saknas lite gul kabelslang och lite grästuvor som ska puttas på plats innan hela projektet é klart. Imorgon ska jag sparka pågarna i baken så allt blir som jag vill... Allt måste vara klart till midsommar, det é målet!


Se så fint det kommer bli! Snart kan vi plocka bort kabelrullen oxå...



Nåja, från det ena till det andra, igen... Jag hoppar gärna från ämne till ämne...
 Varför blir man ofta sviken, eller, kanske inte ofta, men ibland bara händer det. Just i skrivande stund känner jag mig förbannad och upprörd, sviken och ganska illa tillmods... Nåja, jag överlever, men jag tycker det é väldigt sorgligt. En person man kännt länge, en vän man trodde man skulle ha länge, har svikit.

Mycket skit kan jag ta, men att folk ljuger för mig kan jag INTE acceptera! Jag själv tycker det är oärligt att ljuga. Visst, vi har väl alla dragit våra vita lögner, men inte för att såra, utan för att skydda. I detta läget finns inga ursäker och frågan é om jag någonsin kommer över det?!
Är det en förlust kan man undra? Tja, jag trodde, i mitt stilla att vi alltid skulle vara vänner, nära vänner dessutom. Ibland glider man ifrån varann, men denna gången undrar jag... Hur ska jag göra för att komma över besviklsen? Ska jag komma över den?
Bör man hålla hårt i sina gamla vänner eller ska man helt enkelt skita i vilket? Vem är mina vänner? Hur definierar man vän, egentligen?
Vänner jag lämnat bakom mig har svikit, på ett sådant vis att jag inte kan acceptera, och då pga att de ljugit. Denna gången é det samma resa. Man é väl inte vänner om man ljuger, eller undanhåller saker?

È jag kräsen när det gäller vänner, ja, kanske! Jag vet var mitt skåp ska stå, kan folk inte köpa det så får de gå. Jag vill inte ha oärliga människor omkring mig. Jag begär fan inte mycket tycker jag, bara sanningen, oavsett om den é positiv eller negativ så vill jag veta!!

Hur många gånger har jag skrivit om vänförhållanden egentligen? Jag ber om ursäkt, ni behöver inte lyssna på mitt tjatande. För mig é det dock viktigt. Tyvärr händer det upprepade gånger att jag känner mig sviken, hur kan det komma sig? Har jag för höga krav?

För inte så längesedan skrev jag om att leta häst, jag kännde en hopplöshet över att inte hitta rätt pålle, men till slut hittade jag den rätta. È det samma med vänskapen? Ska man behöva leta ständigt och gämt för att hitta den dära perfeka vännen, eller finns den inte?

Nu tror många av mina vänner kanske att jag inte uppskattar er, men så é det inte. Men känner du dig träffad av dagens inlägg så kanske du borde funera en gång till över din relation till mig. Någon har iaf svikit mig så pass att jag skriver en hel novell ikväll...


//
Chisan