Skogsrunda
Jobbat som en galning hela fredagen, va ganska slut efter en ganska jobbig vecka, mycket som har hänt.
Fredagskvällen avslutades iaf med en helt fantastisk runda i skogen. Jag har inte kunnar rida på hela sommaren. Mitt älskade halvblod Bengan blev halt i våras. Man tänker att Ja Ja, det är säkert inget alvarligt... Tog ut en veterinär efter några veckors hälta. Ingen, inte ens veterinären trodde det var annat än kotledsinflammation, men för säkerhets skull röntgades han i hovarna. Chocken kom omgående då vi såg stora förändringar på röntgen.
Jag minns det som igår... Jag blev fullständigt chockad, gråter och har svårt för att prata. Att gå till jobb var bara inte att tänka på den dagen. Knäsvag och orkeslös, inte ens aptiten infann sig.
Idag står jag med en tidsfrist, försäkringsbolaget har gått med på ersättning och har gett min älskling endast 14 dagar kvar i livet. Denna tiden måste tas till vara på på bästa möjliga vis. Han är nu ordentligt smärtstillad så han ska få komma ut i skogen och få ha lite roligt sin sista tid.
Så, igår va Tina och jag ute och irrade rundor i skogen, inte första gången vi ridit vilse.... Bengan var upp över öronen glad att äntligen få följa med, bockade och levde j-vel. Riktigt kul hade vi och det känns fantastiskt bra! En fredagskväll jag länge kommer minnas tillbaka på med glädje ro alla omständigheter...
Fredagskvällen avslutades iaf med en helt fantastisk runda i skogen. Jag har inte kunnar rida på hela sommaren. Mitt älskade halvblod Bengan blev halt i våras. Man tänker att Ja Ja, det är säkert inget alvarligt... Tog ut en veterinär efter några veckors hälta. Ingen, inte ens veterinären trodde det var annat än kotledsinflammation, men för säkerhets skull röntgades han i hovarna. Chocken kom omgående då vi såg stora förändringar på röntgen.
Jag minns det som igår... Jag blev fullständigt chockad, gråter och har svårt för att prata. Att gå till jobb var bara inte att tänka på den dagen. Knäsvag och orkeslös, inte ens aptiten infann sig.
Idag står jag med en tidsfrist, försäkringsbolaget har gått med på ersättning och har gett min älskling endast 14 dagar kvar i livet. Denna tiden måste tas till vara på på bästa möjliga vis. Han är nu ordentligt smärtstillad så han ska få komma ut i skogen och få ha lite roligt sin sista tid.
Så, igår va Tina och jag ute och irrade rundor i skogen, inte första gången vi ridit vilse.... Bengan var upp över öronen glad att äntligen få följa med, bockade och levde j-vel. Riktigt kul hade vi och det känns fantastiskt bra! En fredagskväll jag länge kommer minnas tillbaka på med glädje ro alla omständigheter...
Kommentarer
Postat av: Andrea
Du skriver otroligt fint måste jag bara påpeka. Jag som inte har något större intresse för hästar alls, tycker att detta var fint och rörande. Hoppas du kan ta vara på den sista tiden med honom!
Trackback
