Rädda liv i Ringsjön...??
Kvällen har minst sagt varit dramatisk. Dagen var väl planerad, Tina fixade det sista med pållarna medans jag och Johan åkte för att inhandla maten för kvällen, vi skulle ju ha gäster kl 19...
Vi städade och fixade, tyckte var i god tid, till och med nyduschade och jag hade även slängt på lite smink. Klockan 18.35 ringde det på Johans mobil, skyddat nummer. Självklart svarar han inte, det kan ju vara kunder... Trettio sekunder senare ringde det även på hemtelefonen, hmm, kanske någon som vill något viktigt. Johan svarade, jag såg på hans min att det va något utöver det vanliga, hans schestikulerande påvisade det samma. När luren väl lagts på visade det sig att det va bråttom, det va läge att kasta sig i båten, det va SOS/räddningstjänsten som ringde, någon hade hamnat i sjönöd och behövde snabbt hjälp av oss. En båt hade kapsejsat, och dessutom gått helt i spillror, av vilken anledning vet vi än inte, kanske vi aldrig får reda på det heller...
Idiot som man é tänker man först att herregud, vad händer, vi ska ju ha gäster om bara några minuter!! Men snabbt insåg jag allvaret i det hela, det va bara att svira om till andra lite mer värmande kläder och hänga på ut på mörka och kalla sjön, en lördaskväll, det hör ju inte riktigt till vanligheterna....
Från hamnen till själva olycksplatsen kändes som en hel evighet, undrar hur det känndes för stackarna som låg i vattnet?! Brr, ryser av bara tanken.
Så, då kan man ju undra varför inte räddningstjänsten kunde rycka ut med sin fina båt som de alltid visar upp tex på olika mässor, stolt och kaxigt?!?! Jo, då ville den lilla skutan inte tjänstgöra denna kvällen... Haha, fina grejer de har...
Nåväl, när vi väl kommit ut på sjön ringde det på min mobil, ett nummer jag inte kände igen. Svarade, då visade det sig att det var en av de för kvällen tjänstgörande från räddningstjänsten. Hur fick de tag i mitt nummer??? Hur visste de att de skulle ringa till mig??? Nå, den frågan får jag nog aldrig svar på...
Snubben jag snackade med ville förklara hur och vilka frågor jag skulle ställa när vi väl va framme. Jodå, precis som jag hade tid att lyssan på hans snack just i denna stund. Dessutom hörde jag bara hälften av vad han snackade om, vinden gjorde liksom sitt till, Johan körde ju så fort det gick liksom... Tanken slog mig att det kanske faktiskt rörde sig om döda människor vi letade efter, vi hade ju inte en aning om något, bara att vi skulle dra upp folk ur sjön... Jag undrade vad jag egentligen gett mig in på, ville jag se detta, vad än det nu va jag skulle få se...??
När vi närmade oss olycksplatsen såg vi på håll siluetter som visade sig i horisonten. Väl framme möttes vi av 4 dykare och två ordentligt nedkylda grabbar på flytbårar. Snabba ryck sedan hade vi båda pågarna i den fiskstinkade båten, men ingen verkade vidare berörda av detta...
Båda va riktigt nedkylda efter över en timme i det nollgradiga vattnet. Ingen av dem kunde räta på varken ben eller armar. Däremot va de otroligt lyckliga att äntligen vara påväg in mot land, in mot värmen. De kramade varann, lyckliga att vara vid liv. Jag och den medföljande dykaren fick dela på dem för att försöka få upp lite värme på dem, rugga och peppa för att de inte skulle ge upp...
Väl framme vid land möttes vi av ambulanspersonal och brandmän. De bar iland de stelfrusna killarna och klippte deras kläder för att sedan hilla in dem i varma filar. Ambulanspersonalen beordrade att inte täcka varken fötter eller händer, varför vet jag inte, men jag får väl ta reda på det en vacker dag...
Jag bars i land av en stor brandman, Johan stack ut på sjön igen för att hämta resterande dykare. Den ena dykaren var dock även han iskall eftersom hans dräkt läckt under tiden. Jag stod redo med filtar på land, hoppas han hämtade sig väl, stackare...
De huttrande och chockade pågarna åkte iväg i ambulans, vi andra samlade ihopa spillrorna på land.
Under tiden hade våra gäster kommit, hmm, skumt, de kom till ett tomt hus, haha, tur det é känt folk!
Efter att vi fått lämnat alla våra uppgifter begav vi oss hemmåt i ilfart, kalla och blöta efter kvällens insats. Hem kom vi, till lite undrande gäster i vårt hus... Men vi blev ursäktade, haha, vilken tur!
Nu ikväll/inatt googlade vi "båtolycka i Ringsjön", jisses va många träffar det gav, reporter va ju på plats men som vanligt skriver de ju aldrig hela sanningen, om ens delar av den...
Senare på kvällen ringde ännu en snubbe på min mobil och tackade för vår insats, det räddade deras liv!!! Några minuter till så hade de förmodligen inte klarat sig, shit, idag har vi verkligen gjort en insats för mänskligheten, det händer inte varje dag... Han berättade oxå att de nu var i Lund och började tina upp. Skönt att höra!!
Nu har gästerna gått hem och det é dax att natta sig, undrar om det kommer dyka upp en och annan mardröm...
Tack för mig!
//
Chisan
Vi städade och fixade, tyckte var i god tid, till och med nyduschade och jag hade även slängt på lite smink. Klockan 18.35 ringde det på Johans mobil, skyddat nummer. Självklart svarar han inte, det kan ju vara kunder... Trettio sekunder senare ringde det även på hemtelefonen, hmm, kanske någon som vill något viktigt. Johan svarade, jag såg på hans min att det va något utöver det vanliga, hans schestikulerande påvisade det samma. När luren väl lagts på visade det sig att det va bråttom, det va läge att kasta sig i båten, det va SOS/räddningstjänsten som ringde, någon hade hamnat i sjönöd och behövde snabbt hjälp av oss. En båt hade kapsejsat, och dessutom gått helt i spillror, av vilken anledning vet vi än inte, kanske vi aldrig får reda på det heller...
Idiot som man é tänker man först att herregud, vad händer, vi ska ju ha gäster om bara några minuter!! Men snabbt insåg jag allvaret i det hela, det va bara att svira om till andra lite mer värmande kläder och hänga på ut på mörka och kalla sjön, en lördaskväll, det hör ju inte riktigt till vanligheterna....
Från hamnen till själva olycksplatsen kändes som en hel evighet, undrar hur det känndes för stackarna som låg i vattnet?! Brr, ryser av bara tanken.
Så, då kan man ju undra varför inte räddningstjänsten kunde rycka ut med sin fina båt som de alltid visar upp tex på olika mässor, stolt och kaxigt?!?! Jo, då ville den lilla skutan inte tjänstgöra denna kvällen... Haha, fina grejer de har...
Nåväl, när vi väl kommit ut på sjön ringde det på min mobil, ett nummer jag inte kände igen. Svarade, då visade det sig att det var en av de för kvällen tjänstgörande från räddningstjänsten. Hur fick de tag i mitt nummer??? Hur visste de att de skulle ringa till mig??? Nå, den frågan får jag nog aldrig svar på...
Snubben jag snackade med ville förklara hur och vilka frågor jag skulle ställa när vi väl va framme. Jodå, precis som jag hade tid att lyssan på hans snack just i denna stund. Dessutom hörde jag bara hälften av vad han snackade om, vinden gjorde liksom sitt till, Johan körde ju så fort det gick liksom... Tanken slog mig att det kanske faktiskt rörde sig om döda människor vi letade efter, vi hade ju inte en aning om något, bara att vi skulle dra upp folk ur sjön... Jag undrade vad jag egentligen gett mig in på, ville jag se detta, vad än det nu va jag skulle få se...??
När vi närmade oss olycksplatsen såg vi på håll siluetter som visade sig i horisonten. Väl framme möttes vi av 4 dykare och två ordentligt nedkylda grabbar på flytbårar. Snabba ryck sedan hade vi båda pågarna i den fiskstinkade båten, men ingen verkade vidare berörda av detta...
Båda va riktigt nedkylda efter över en timme i det nollgradiga vattnet. Ingen av dem kunde räta på varken ben eller armar. Däremot va de otroligt lyckliga att äntligen vara påväg in mot land, in mot värmen. De kramade varann, lyckliga att vara vid liv. Jag och den medföljande dykaren fick dela på dem för att försöka få upp lite värme på dem, rugga och peppa för att de inte skulle ge upp...
Väl framme vid land möttes vi av ambulanspersonal och brandmän. De bar iland de stelfrusna killarna och klippte deras kläder för att sedan hilla in dem i varma filar. Ambulanspersonalen beordrade att inte täcka varken fötter eller händer, varför vet jag inte, men jag får väl ta reda på det en vacker dag...
Jag bars i land av en stor brandman, Johan stack ut på sjön igen för att hämta resterande dykare. Den ena dykaren var dock även han iskall eftersom hans dräkt läckt under tiden. Jag stod redo med filtar på land, hoppas han hämtade sig väl, stackare...
De huttrande och chockade pågarna åkte iväg i ambulans, vi andra samlade ihopa spillrorna på land.
Under tiden hade våra gäster kommit, hmm, skumt, de kom till ett tomt hus, haha, tur det é känt folk!
Efter att vi fått lämnat alla våra uppgifter begav vi oss hemmåt i ilfart, kalla och blöta efter kvällens insats. Hem kom vi, till lite undrande gäster i vårt hus... Men vi blev ursäktade, haha, vilken tur!
Nu ikväll/inatt googlade vi "båtolycka i Ringsjön", jisses va många träffar det gav, reporter va ju på plats men som vanligt skriver de ju aldrig hela sanningen, om ens delar av den...
Senare på kvällen ringde ännu en snubbe på min mobil och tackade för vår insats, det räddade deras liv!!! Några minuter till så hade de förmodligen inte klarat sig, shit, idag har vi verkligen gjort en insats för mänskligheten, det händer inte varje dag... Han berättade oxå att de nu var i Lund och började tina upp. Skönt att höra!!
Nu har gästerna gått hem och det é dax att natta sig, undrar om det kommer dyka upp en och annan mardröm...
Tack för mig!
//
Chisan
Kommentarer
Postat av: Anonym
viken kväll, ni är mina hjältar kram Annika
Postat av: trixie
hmm, så som de skrivit i artiklarna så låter det som om räddningstjänsten räddade de i sista sekund. Det va ni som skulle haft äran! Vilka hjältar! Men räddningstjänsten vill väl inte verka dålig & få "dåligt rykte", säkerligen.
Postat av: Tina
Typiskt "nyheterna", de rapporterar som de vill hela tiden. Där ser man så mycket vi är förda bakom ljuset när det väl kommer till kritan. Ni gjorde en suverän insats..!!!
& tack för igår:-)
Trackback
