Massage och tårtkalas
Nyss hemkommen från en välbehövd massage. Känndes extra bra efter en hel dag i "skolbänken". Får fortfarande ont i svanskotan när jag sitter för länge, Bengan lyckades ju kasta av mig med dunder och brak för något år sedan, landade mitt på svanskotan... Stundtals riktigt skönt med massage, men eftersom jag slarvat med mina besök på senaste tiden gjorde det ordentligt ont på vissa partier! När jag sedan reser mig från britsen snurrar hela världen, det känns ordentlig obehagligt. Alla spänningar släpper, jag har allvarliga problem att hålla bilen på vägen. Snacka om att man är en trafikfara, men vad gör man? Kan ju inte gärna ta sjukresa till och från massagen...
Visst ser det skönt ut...
Anlände sedan till stallet och hoppade rakt in i tårtkalaset! Hihi, det va visst läge att fira tyckte vissa!
Tack iaf för god tårta!
Hemma nu, känner mig aldeles nedslagen i soffan, Johan får ta över matlagningen.Skönt att man har en gubbe som kan laga mat, duktig é han oxå...!
Var ju på föreläsning om "salutogent arbetssätt" hela dagen idag. Även om gubben i sig är trist att lyssna på så hade han några historier man minns. Här kommer en, värd att tänka på...
Ett äldre par bor i en lägenhet. Frun i huset börjar bli aningen dement och börjar få svårigheter med matlagningen. Paret lagar mat gemensamt och mannen hade vid något tillfälle sagt till dottern att numera tar matlagningen uppemot två timmar. Dottern kastade sig på telefonen och ringde irriterat till kommunens biståndshandläggare.
Dottern:
- Nu måste mina föräldrar få hjälp med matlagningen, det går aldeles för mycket tid till detta och min far orkar inte längre.
- Ja svarar handläggaren, det finns många alternativ. Tex matdistribution, hjälp med inköp eller så kan de ta sig till servicehuset.
Dottern:
- Självklart ska de få maten lagad och levererad till dem.
Handläggaren:
- Ok, men vad ska föräldrarna göra med de två timmarna som blir över dagligen?
Dotterna blir rasande och slänger luren i örat på handläggaren.
Några dagar går och dottern tar ny kontakt med kommunen. Denna gången med en mildare röst. Föräldrarna hade oxå funderat över samma sak och kommit fram till att de har ju all tid i världen, varför inte lägga tiden på att laga den mat de tycker bäst om.
Är man inte särskilt insatt i hur dagens äldreomsog ser ut kan detta tyckas löjligt. Men så ser min vardag ut, jag ser hopplösa situationer ofta. Kommunen "tar över" de äldres egna resurser och barnen kräver att sina föräldrar ska få tillgång till all hjälp de kan få bara för att de börjar bli gamla. Dagligen ser jag äldre månniskor som satt sig ner för att dö, de har överlåtit allt till hemtjänsten, ofta är det barnen som skjutit på för att de själva har dåligt samvete över sina gamla föräldrar för att de själva inte besöker dem och ställer upp i den mån de borde. I dagen samhälle tar vi oss inte tid att ta hand om våra äldre, vi täcker över vårt dåliga samvete genom att begära hjälp från kommunen. Man ska tänka på att ju mindre aktiva de äldre blir ju fortare går de mot en trist och meningslös vardag, till slut ger de upp...
Det är ju såhär det ska vara att bli gammal...
Hur skönt ser inte detta ut...? Ska man ha det såhär, ja då blir jag gärna gammal.
Tack för mig!
//
Chisan
Visst ser det skönt ut...
Anlände sedan till stallet och hoppade rakt in i tårtkalaset! Hihi, det va visst läge att fira tyckte vissa!
Tack iaf för god tårta!
Hemma nu, känner mig aldeles nedslagen i soffan, Johan får ta över matlagningen.Skönt att man har en gubbe som kan laga mat, duktig é han oxå...!
Var ju på föreläsning om "salutogent arbetssätt" hela dagen idag. Även om gubben i sig är trist att lyssna på så hade han några historier man minns. Här kommer en, värd att tänka på...
Ett äldre par bor i en lägenhet. Frun i huset börjar bli aningen dement och börjar få svårigheter med matlagningen. Paret lagar mat gemensamt och mannen hade vid något tillfälle sagt till dottern att numera tar matlagningen uppemot två timmar. Dottern kastade sig på telefonen och ringde irriterat till kommunens biståndshandläggare.
Dottern:
- Nu måste mina föräldrar få hjälp med matlagningen, det går aldeles för mycket tid till detta och min far orkar inte längre.
- Ja svarar handläggaren, det finns många alternativ. Tex matdistribution, hjälp med inköp eller så kan de ta sig till servicehuset.
Dottern:
- Självklart ska de få maten lagad och levererad till dem.
Handläggaren:
- Ok, men vad ska föräldrarna göra med de två timmarna som blir över dagligen?
Dotterna blir rasande och slänger luren i örat på handläggaren.
Några dagar går och dottern tar ny kontakt med kommunen. Denna gången med en mildare röst. Föräldrarna hade oxå funderat över samma sak och kommit fram till att de har ju all tid i världen, varför inte lägga tiden på att laga den mat de tycker bäst om.
Är man inte särskilt insatt i hur dagens äldreomsog ser ut kan detta tyckas löjligt. Men så ser min vardag ut, jag ser hopplösa situationer ofta. Kommunen "tar över" de äldres egna resurser och barnen kräver att sina föräldrar ska få tillgång till all hjälp de kan få bara för att de börjar bli gamla. Dagligen ser jag äldre månniskor som satt sig ner för att dö, de har överlåtit allt till hemtjänsten, ofta är det barnen som skjutit på för att de själva har dåligt samvete över sina gamla föräldrar för att de själva inte besöker dem och ställer upp i den mån de borde. I dagen samhälle tar vi oss inte tid att ta hand om våra äldre, vi täcker över vårt dåliga samvete genom att begära hjälp från kommunen. Man ska tänka på att ju mindre aktiva de äldre blir ju fortare går de mot en trist och meningslös vardag, till slut ger de upp...
Det är ju såhär det ska vara att bli gammal...
Hur skönt ser inte detta ut...? Ska man ha det såhär, ja då blir jag gärna gammal.
Tack för mig!
//
Chisan
Kommentarer
Trackback
