chisan

Nu har dagen kommit, dagen jag bävat för länge nu... Har svårt för att beskriva min sorg i ord. Kan man sörja en häst likadant som om en människa går bort? Jag kan, för mig är det inte bara en häst, det är en familjemedlem som gett mig och många andra roliga och underbara stunder. Han har blottat sin personlighet till max, däför svider det extra mycket just nu...

Igår fick vi, tillsammans med mästerfotografen Tina, en fantastisk tur i skogen. Tina tog, ridandes på sin egen goa häst (Tack Billbo för att du snällt ställer upp och är underbar när det behövs) en hel drös med bilder, rättare sagt 430 bilder! Här kommer ett smakprov på dessa.




















Fullt ös i backen! Sista bensträckaren...
















Träd och buskar tillhör favoritfödan...











Hemma hos far igen, tryggt!






Mina två älsklingar!




Även Amina (min "plastsyrra") ville följa med till stallet och ta farväl av Bengan...




Ska snart bege mig av till stallet, gå en sväng med Bengan, försöka ta ett sista farväl. Hur gör man det egentligen?? Känns som tårarna aldrig tar slut...

Tror inte jag orkar skriva mer idag, men jag vill tillägna alla en fantastisk dikt som Tina har, från hjärtat, skrivit.
Den gör inte att man gråter mindre, men den är ärlig och man kan få en liten aning om hur Bengan, under sin tid hos oss, berört oss alla...

Gå vidare

Idag är hjärtat tungt och blir tyngre för varje sekund.

Grått inne grått ute som kommer att förvandlas till renaste ljus.

Du fick flytta till frihet som snabbt förfandlades till instängdhet.

Frihet du åter ska få, så fri kan ingen förstå.

Du kan få allt du ber om och springa i evighetens nu.

All din tyngd, smärta o sorg försvinner.

Byts ut av glädje, inre harmoni och otrolig frid.

Där är vänner som tar hand om dig på bästa sätt och vi finns kvar i ditt liv.

Du vet var vi är du kan komma när du vill, du är alltid välkommen.

Gå mot ljuset, gå mot frid, gå mot frid och evighet.

Gå vidare, det får vi alla göra, med tiden kan vi tänka på dig och le men nu gör det för ont och tårar kommer.

Tiden läker våra sår, vi går alla vidare det måste vi för att överleva.

Ikväll ska jag tända ett ljus och tänka på dig att du ska gå mot rätt port.

Gå mot ljuset och vila i frid